Sitter i köket och dricker kaffe och äter en ost- och skinkmacka. Det har aldrig smakat så gott. JAG ÄR HEMMA. Redan idag rullar livet igång som vanligt. Jag ska på personalmöte i stan på mitt nya jobb och fira pappa som fyller gammal och grå.

När jag har lite tid över ska jag berätta om de sista äventyren på Bali och lägga in de sista bilderna. Nu ska jag bara njuta av mitt kaffe och att jag är hemma!

Det har hänt mycket sen sist, så mycket så att jag inte kommer ihåg allt. Jag ska försöka. Vi har varit i Monkey Forest i Ubud och kollat på apor, nästan blivit bestulen på plånbok och telefon, mött upp Dani från Australien, åkt till Kuta, varit instängda under tysta dagen och nu är det bara regn, regn och åter regn.

Ni får en mer utförlig beskrivning och bilder i nästan inlägg för nu ska jag gå och lämna in tvätt!

Idag har varit en riktig mysdag. Vid halv tio åt vi frukost, som ingår - fruktsallad, kaffe och omelett. Det var inte ett moln på himlen så vi låg vid poolen och läste tills det blev dags för lunch. Ubud är ganska dyrt, och restaurangerna tar alltid minst 10% tax, så vi försökte hitta ett billigt och mysigt ställe men gav upp hoppet och gick in på första bästa billiga, som visade sig vara en flopp. Hädanefter håller vi oss till vårt favoritställe, Sagitarius, som inte har någonting på menyn för över 30 kronor.

Självklart sprätte det i våra shoppingfingrar, så vi promenerade till marknaden där det flödade av smycken, kläder och souvenirer. Jag köpte ett par harembrallor och en topp för 120 000 och en väska för 60 000. Den sista shopping får vänta tills vi kommer till Kuta, för där ska det vara mycket billigare.

Imorgon kommer Dani, en jobbkompis från Conti, och gör oss sällskap i en vecka. Det ska bli så roligt, speciellt eftersom hon aldrig varit utomlands förut. Håll tummarna för fint väder!

Det har varit en minst sagt intressant dag. Imorse tog jag och Gabbi en segelbåt till Kusamba för att sen åka vidare till Semarapura. Vi hade läst så bra om Sidemen road. Efter att ha varit incheckade på stadens enda hotell och spatserat runt gatorna med blickar som ville mörda insåg vi ganska snabbt att vi vantrivdes. Så vi tog vårt pick och pack, ett par slantar kastade i sjön och åkte vidare till Ubud.

I Ubud gick vi, i vad som kändes som en evighet, för att hitta ett guest house med pool. Ubud ligger nämligen inte vid kusten och är som resten av Bali - svettigt. Till slut hittade vi Warsa's, ett jättefint ställe med pool och gratis wifi, inklusive frukost och trevlig personal (som gav oss rabatt.)

Vi hittade ett billigt och gott ställe att äta middag på, men glömde såklart att det var tio procents tax på det. Som på de flesta restauranger här på Bali. Det var iallafall värt det. Ubud är den hälsosammaste staden jag någonsin varit i. Det är hälsobutiker efter hälsocaféer efter hälsomassagställen. Det är galet. Nästan som en liten hälso-sekt.

Efter middagen bestämde vi oss för att ta en promenad och leta upp den omtalade bokaffären Ganesha. Vi hittade den, men den var stängd. Och för att göra dagen ännu mer spännande bestämde vi oss för att inte ta samma väg hem. Vilket två redan vilsna själar nog ska undvika. Klockan blev mer och mer och det blev mörkare och mörkare. Och när det är mörkt gillar hundarna att komma fram. Oftast brukar de vara lätta att ignorera, men just ikväll var det en som sprang väldigt fort fram, rakt mot oss. Vi hann inte långt innan den var framme, och vi stod och skakade och skrek "nej, bort, försvinn!" och viftade med våra vattenflaskor. När den stod och väntade in sin andra galna kompis sprang vi illa kvickt in till närmsta tända byggnad, vilket var en sömmerskas hus, till hon och hennes två barn. Hunden visade sig vara deras, och alldeles för lekfull. Efter att ha tagit skydd i sömmerskans hus i ett par minuter hjälpte hon oss ner för gatan. När hunden försvann tackade vi för hjälpen, pustade ut och gick vidare. Självklart kunde vi inte hjälpa att titta bak lite då och då, och rätt som det var, var hundajäklen där igen, med skarpa ögon på oss som mål. Vi tog till samma försvarsteknik som första gången, att springa in till första bästa tända byggnad, som den här gången var en liten souveniraffär. Den gamla damen pratade väldigt bra engelska och hjälpte oss att ta skydd och hålla koll på hunden. "Jaaa, scary jaa" sa hon. Vi höll med. Därefter fick vi fråga oss hem, och det visade sig att vi gått fram och tillbaka, i cirklar och ut i ingenstans. Med en förvirrande karta i handen. Det var första och sista gången vi utforskade Ubud by night. Hädanefter håller vi oss till dagsljuset och huvudgatorna!

Mitt kvällskaffe blev ett minne blott. Nu ligger vi nerbäddade och har ont i fötter och huvud efter kvällens tvåtimmars promenad.

På vår lilla segeltur såg vi delfiner (som inte syns på bild, utan bara nämns som en liten notis)


Svart lavasand i Kusamba.

Någon yoga blev det inte. Pengarna börjar sina så vissa saker får man helt enkelt välja bort. Däremot bestämde vi oss för att dagen efter ta en cykeltur runt ön, och den blev tusen gånger jobbigare än vad yogan skulle ha blivit. Vi visste inte att Nusa Lembongan var backe upp och backe ner.

Efter mycket svett och slit kom vi fram till Mushroom beach. I och med högvattnet fanns det ingen plats på stranden för oss att slå oss ner, så det blev ett välbehövt dopp innan vi cyklade vidare till Dream beach och Devil's tear. Dream beach hade gott om strand att ligga på, men vattnet var alldelse för dramatiskt, så vi tog en lunch och njöt av utsikten. Devil's tear är "bara" vågor som slår emot klippor och slår upp vatten och har sig. Fräsigt som sören! Framåt två-tiden blev det alldeles för svettigt och jobbigt, så då samlade vi de sista krafterna och cyklade tillbaka till en svalkande och härlig pool.

Mushroom beach.


Den här rullade fortfarande! Här använder man saker tills de faller sönder.


Dream beach som var lite för tufft för oss. Bilden ger ingen rättvisa på hur det egentligen var!


Devil's tear


Fastnade med dojjan i geggamoja.

Igår klev vi upp klockan sex på morgonen, slängde på oss ryggsäckarna, gick och köpte lite frukt på fruktmarknaden och påbörjade den fruktansvärt tunga promenaden till båten mot Nusa Lembongan. Att bära på tjugo kilo och en stor extra väska i en halvtimme ÄR INTE bekvämt. Hur som haver får man bita ihop och bara göra det. Fram kom vi, och i väntan på båten var vi tydligen väldigt intressanta. Flera familjer kom fram och tog foton, andra smygfotade och filmade. Obekvämt och konstigt. Vi förstår fortfarande inte varför.

När vi kom fram till Nusa Lembongan slängde vi i oss frukost på första bästa restaurang innan vi checkade in på första bästa guest house. Vi sov bort halva dagen och spenderade resten med en liten promenad och jakt på ny bostad. Nu bor vi på ett mysigt guest house med pool och wifi, för 40 kronor natten.

Nu ska jag promenera bort till en restaurang och äta lunch och i eftermiddag ska vi testa på yoga. Någonstans i en liten del av min kropp ska jag nog finna vigheten!

Har precis ätit en megagod pasta med räkor och druckit en för god ice cappuccino på en restaurang här i Sanur. Vi byter guesthouse för natten eftersom vi inte fick sova tre i ett rum på det förra. Så nu har vi gratis (och förhoppningsvis fungerande) wifi och en pool för samma pris.

Ikväll åker Michael tillbaka till Australien och vi åker vidare till Nusa Lembongan. Har hört att stränderna ska vara bättre än på Gili, och om det slår vad vi har hört om Gili så kommer vi nog vara i paradiset.

Dags att slänga in väskorna på det nya stället och gå ner till stranden. Jag måste bättra på brännan om ni ska tro på att jag varit utomlands!

Riskabel packning


Stranden i Sanur


Fruktmarknad redo för stängning


Smågata


Roomboy någon?

Nu har vi varit i mysiga Sanur i fyra langa dagar. Jag har fatt shingles av Michael stackarn, som har joinat vart resesallskap for en vecka. Jag har fatt ett utslag pa axeln och ett par sma pa hakan, sa jag har klarat mig undan riktigt bra, men att behova oroa sig for att det ska spridas, att inte smitta andra, att inte missa medicinen och att inte ligga och steka i solen for lange har tagit pa krafterna. Det borjar redan, efter fem dagar ga bort, bade pa mig och Michael, sa vi ar mer an glada.

Nu har vi lämnat underbara Padang Padang och Ulu Watu och åkt vidare till Sanur. Alla var ganska trötta och utslagna efter Sunday Sunset Party på Single Fin igår så vi valde att bli avsläppta på närmsta restaurang (med gratis wi-fi) för att fylla på energin. Vi ska snart gå och leta rätt på ett bra boende och utforska staden lite.

Vår flygresa till Bali gick som på moln, bokstavligt talat. På Balis flygplats mötte vi tre förvirrade göteborgare som hakade på var destination - Balangan beach. Framme bland alla bungalows letade vi reda pa Sasha som låg och gottade sig på en solstol. Vi checkade in i varldens mysigaste bungalow och sprang ner och slängde oss i havet. Hela dagen var så svettig och go. Pa kvällen fick vi träffa Sashas norrländska vänner, Linn och Linn. Eller för att skilja pa dom, Linn och Leffe.
 

Balangan beach.


Vårt guest house på Balangan beach.


Fotboll med lilla Putu på stranden.


Mysigaste rummet någonsin!


Vakthunden.


Solnedgång på Balangan beach.


Utsikt över Balangan beach.


Stranden på Padang Padang.


Utsikten från vårt guest house.






Tomas Warung!

Mitt sju-dagarsintryck av Sydney har varit alldeles underbart. Tiden har flugit förbi. Det är en stressig storstad med fruktansvärt mycket charm. Gata efter gata har höghus efter höghus och köpcenter efter köpcenter. Tar man sen en smågata hem hittar man supermysiga caféer och fina hus.

Australien som helhet har varit imponerande, speciellt människorna, naturen och djuren. Här är människor artiga (sålänge de inte väntar på kaffe), trevliga, ber om förlåtelse och respekterar varandra. Självklart finns det en och annan kotte som alltid har en dålig dag, men överlag är australiensare godhjärtade och varma. De har gjort intryck på mig som jag kommer bära med mig hem!

I övrigt är det måndagskväll och jag har blivit sjuk. Resfebern har gjort sig påmind. Tur vi har gratis te och kaffe på vårt hostel! Vi packar, överför låtar på våra ipods, dubbelcheckar handbagaget, kollar över ekonomin och bara... längtar. Om 24 timmar är vi i ett annat land på en annan kontinent. Jag älskar det! Jag har älskat Australien, men att slippa känna andras stress och sitta i ett land med annan kultur är en avkoppling jag behöver innan jag åker hem.

Så, en månad framöver kanske det blir dåligt med uppdatering, men snart är jag hemma, och då ska ni få höra ännu mer om mina fem månader på vift. Nu ska Gabbi ha dansuppvisning för mig, shalom!

Igår väckte vi turisterna i oss och besökte The Royal Botanic Garden, Sydney Opera House och Harbour Bridge. Vad som såg litet ut från planet var så jäkla maffigt framför näsan. Jag vet några (host mamma och Bengt) som hade älskat det! Egentligen skulle vi gå på Museum of Contemporary Art, men eftersom det var stängt för ombyggnad gick vi en sväng till The Rocks market. En helt okej marknad, men alldeles för dyrt för en backpacker som mig.

Idag gick vi till Darling Harbour, som inte var så slående som det sägs vara, drack vårt vanliga morgonkaffe och gick vidare till Paddy's market. Det däremot var något att sätta tänderna i! Det fanns så mycket kläder, väskor, souvenirer, mat, smycken och frukt att vi nästan blev galna. Som om inte det var nog hade de factory outlets på våning två. Lätt värt ett besök om man har vägarna förbi storstaden.

Just nu är vi i Sydney, och det är en ball stad som har allt man kan tänka sig. Bilder kommer förhoppningsvis imorgon eller på måndag, jag ville mer eller mindre bara uppdatera de som är intresserade att vi på tisdag vinkar Australien hejdå och åker vidare till Bali!

I tisdags flög vi från Melbourne till Sydney, hoppade på bussen till Bondi beach och checkade in på Noah's Backpackers. Vi bor precis ovanför stranden, i ett 6-bed dorm som aldrig städas, som luktar sunkiga arbetskläder, som har ett stort hål i fönstret, som har mögel i duschen och som har ett kök som luktar så illa att man klöks när man går förbi. Men så får man ju vad man betalar för.

Bondi beach är underbart. Smågatorna har supermysiga caféer, restauranger och affärer. Stranden är stor och full med surfare. Lätt värt ett besök!

Imorgon åker vi in till city och bytar hostel till Zing Backpackers. Det kostar 7 dollar mer per natt, men feedbacken verkar bra och vi får till och med gratis handdukar. Vi har sett och upplevt Bondi, nu är det dags för staden!

I måndags åkte jag, Gabbi och Nicola till Healesville Sanctuary, ett zoo med bara australienska djur. Vi såg allt från dingos till näbbdjur. Vi gick i kängururnas inhägnad och hade ett magic moment med koalan Benni. Det bästa var nog fågelshowen. De presenterade fågel efter fågel, den ena större än den andra, och vi fick oss en riktig upplevelse när en wedge-tailed eagel, som inte tillhörde showen, attakerade en av showens wedge-tailed eagles. Det var en mysig dag och vi hade tur med vädret, för precis när vi satte oss ner för att äta började det spöregna.

På kvällen gick vi på bio med Nicola, Nick, Nick och deras kompis, och såg The Vow. Den var alldeles för sorlig, ska ska jag se den igen så ska jag se den själv, en deppig kväll med en Ben & Jerrys i näven. Inget fel på Channing Tatum dock.